zimbaby

Den politiska situationen
Den politiska situationen i Zimbabwe är idag oförutsebar. President Mugabe och oppositionen har enats om en politisk uppgörelse inom gränsen för en nationell samlingsregering, men det finns fortfarande oklarheter och flera frågor som återstår att lösa. Ändamålet är att lösa den politiska kris som uppstod 2008 och som bidrog till en redan mycket allvarlig människovänlig och ekonomisk situation.  Samarbetet inom samlingsregeringen är skört och flera punkter inom GPA (global political agreement) återstår fortfarande att lösa. En central fråga är den nu pågående konstitutionsprocessen. Innan nya val kan hållas ska en ny konstitution skrivas och godkännas av samtliga parter. Ett landsomfattande mötesprogram har genomförts i syfte att rådgöra med befolkningen och när utkastet är klart ska det godkännas i en folkomröstning. Om den redan försenade konstitutionsprocessen kan avslutas under 2011 är osäkert. Såväl president Mugabe som premiärminister Tsvangirai har flaggat för att nya val kan komma att hållas 2011, men det är i dagsläget oklart om det kommer ske.

Den ekonomiska situationen
2008 var Zimbabwes ekonomi i djup kris, med världens högsta inflationstakt på flera hundra miljoner procent på årsbasis och stor brist på baslivsmedel. Sedan ett fler valutasystem infördes i januari 2009 har den makroekonomiska situationen stabiliserats och ekonomin börjat återhämta sig. Men budgetunderskotten är fortfarande stort, investeringsnivån är låg och resurser till satsningar på offentlig sektor begränsade. En majoritet av befolkningen har svårt att klara sig på sina knappa inkomster och man oroar sig för att inflationen ska stiga på nytt. Arbetslösheten är fortfarande mycket hög.

Robert Gabriel Mugabe är född den 21 februari 1924. Han är en politiker i det afrikanska landet Zimbabwe. År 1980 vart han vald till landets premiärminister till 1987 då han utsåg sig till president genom en konstitutionsrevidering. Han hade diktatoriska maktbefogenheter som var baserade på utomparlamentariska våldsaktioner som var utövade av både polisen och medborgarna. Han är ledare för det styrande partiet Zanu-PF och hans politik har fått stor kritik från hela världen för att ha omvandlat Zimbabwe från en ganska välfungerande ekonomi till ett av Afrikas fattigaste länder där majoriteten av folket lider av svält och tiotusentals fallit offer för statlig terror medan Mugabe och hans närmaste inom ZANU-PF berikat sig genom att lägga under sig egendomar större än vad som lades undan för den vita minoriteten.


Zimbabwes president Robert Mugabe

Presidentvalet i Zimbabwe 2008 hölls lördagen den 29 mars 2008, för att välja ny president i den sydafrikanska staten Zimbabwe. Valdagen hade utropats till nationell helgdag.

Såväl oppositionen som valobservatörer talade redan på valdagen om omfattande valfusk.

Valets tre huvudkandidater var den sittande presidenten Robert Mugabe (Zanu-PF), Morgan Tsvangirai (Movement for Democratic Change) och Simba Makoni (oberoende). För att vinna presidentposten krävdes absolut majoritet. Ingen av kandidaterna fick mer än 50 procent av rösterna och valet gick då till en andra valomgång, 27 juni.

Den 22 juni meddelade Morgan Tsvangirai att han ger upp sin kandidatur, med hänvisning till våldet i landet. Sydafrikas regering uppmanade honom i ett uttalande samma dag att ompröva sitt beslut. Zimbabwes val myndighet underkände hans utdragande och menade att det kom för senare än vallagen tillät. Därför fortsatte Tsvangirai att vara kandidat i valet.

5,9 miljoner registrerade väljare kunde rösta på valdagen. För första gången hölls lokala val och val till senaten samtidigt med presidentvalet.

Resultat

Dagen efter valen hävdade Movement for Democratic Change att man vunnit valet, en uppgift de baserade på valresultaten som anslagits på alla vallokaler runt om i landet. Uttalandet kritiserades av Zimbabwes valmyndighet för att komma för tidigt. Den 1 april uppgav oppositionskällor för BBC att att förhandlingar pågick om ett maktöverlämnande. Nyheten dementerades dock av Mugabe. Regeringstrogna tidningen The Herald talade samma dag för första gången om ett jämnt parlamentsval.

Den 2 april meddelade valmyndigheten i Zimbabwe att oppositionen vunnit fler än hälften av platserna i parlamentet. Rösträkningen uppgavs dock inte vara färdig, enligt oppositionstalesmän ett tecken på att regeringen förlorat och nu försökte vinna tid.

Parlamentsvalet

Anklagelser om valfusk

Valobservatörer från Västvärlden har nekats att övervaka valet och inga representanter från EU eller USA fanns på plats. Få utländska medier släpptes in i landet och inga svenska journalister fanns på plats under själva valdagen.

De senaste presidentvalen i Zimbabwe har alla präglats av anklagelser om valfusk och trakasserier av oppositionen. Inför 2008 års val rapporterade Human Rights Watch om hur ZANU-PF haft ensamrätt på medieutrymme, hur oppositionspolitiker trakasserats och hur mat på landsbygden fördelats till ZANU-PF-anhängare.

Afrikanska valobservatörer som släppts in i landet talade inför valdagen om riggade röstlängder, med så många som 8 000 icke-existerande personer uppsatta i ett distrikt i Harare Dessa uppgifter har dock inte kunnat bevisas. Den afrikanska unionens valobservatörer har inte hittat några bevis på valfusk, enligt delegationens ledare, Sierra Leones f.d. president Ahmad Tejan Kabbah.

Ekonomisk kris

Den ekonomiska krisen i Zimbabwe var värre än någonsin när valet hölls, med en inflation på 100 000 procent och akut brist på basvaror i landet. Det har uppgivits som skäl för att Robert Mugabe skulle få svårt att rädda valsegern ännu en gång.


Presidenten Robert Mugabe och premiärminister Tsvangirai

Här är barn på Unicefs utspisning för föräldralösa.
Foto: Peter Kjellerås

Zimbabwe är till stor del ett mansdominerat samhälle där kvinnans politiska och ekonomiska inflytande är starkt begränsat. Könsdiskriminering och prostitution är också förbjudet enligt lag. Andelen kvinnor i parlamentet ökade i det senaste parlamentsvalet från 12 till 17 procent. Vicepresidenten är kvinna, liksom vice talmannen. Kvinnor är i klar minoritet i regeringen. Mycket liten skillnad råder i landet mellan kvinnors och mäns valdeltagande.

Zimbabwe undertecknade 1997 SADC:s Genus- och utvecklingsförklaring (Declaration on Gender and Development) och har därigenom åtagit sig att sträva efter en femtioprocentig kvinnlig representation.

Zimbabwe har undertecknat FN:s konvention om avskaffande av all slags dis-kriminering av kvinnor, och regeringen har därigenom påtagit sig ett ansvar att värna om kvinnans ställning

Det är i allt högre grad accepterat för kvinnor att göra yrkeskarriär, även om det är svårt i praktiken. Föräldraledigheten är tre månader utan ekonomisk ersättning (45 dagar före och 45 efter födseln). De flesta kvinnor arbetar i den informella sektorn eller i jordbruket där de bär en tung arbetsbörda samtidigt som de ser efter hem och barn. Kvinnliga chefer inom näringsliv och offentlig sektor är sällsynta.

bild: Thabela Travel

Zimbabwe har inte anslutit sig till FN:s tortyrkonvention. Tortyr är dock
förbjudet enligt grundlagen. Trots detta förekommer det regelbundet organiserad våldsanvändning mot företrädare för mänskliga rättigheter och anhängare av den politiska oppositionen i landet.

I mars 2007 slog polis och säkerhetsstyrkor med våld ned ett möte i vilket olika oppositionsgrupperingar deltog, varefter många arresterades. I polisens förvar misshandlades många av de omhändertagna grovt, bland dem MDC:s ledare Morgan Tsvangirai. Händelsen väckte stor internationell uppmärksamhet och ledde till att SADC påbörjade en medlingsprocess mellan regeringspartiet ZANU-PF och MDC.

Förhandlingar leder till vissa framsteg i lagstiftningen som berör mänskliga rättigheter och demokrati men det är ännu oklart vilka riktiga förändringar som blir resultatet. Implementeringen av lagstiftningen är så här långt ofullkomlig och polis agerar enligt gammalt mönster. MDC betraktar dialogen som misslyckad då de inte fick gehör för en senareläggning av valet i syfte att hinna få till stånd en ny konstitution. Brott mot de mänskliga rättigheterna, såsom tortyr och olaglig arrestering, fortsätter att begås av polis och aktivister inom ZANU-PF.

Detta enligt Internationella advokatsamfundet (International Bar Association) och Zimbabwe Human Rights NGO Forum (ZHRNF).

Antalet rapporterade fall av tortyr var under 2007 i genomsnitt 58 i månaden vilket är en i det närmaste fördubbling jämfört med 2006, enligt ZHRNF. Till detta kommer mängder av fall av misshandel, trakasserier och hot samt godtyckliga arresteringar och andra frihetsberövanden. Det finns inga bekräftade fall av statssanktionerade politiska mord eller avrättningar. Däremot förekommer dödsfall som resultat av polisvåld, inklusive dödsskjutningen av en demonstrant under oroligheterna i mars 2007. Få fall av politiskt våld leder till en tillfredsställande polisutredning eller åtal.

Förhållandena i häkten och arrestlokaler är dåliga och det är inte ovanligt att personer förvägras borgen och tvingas sitta kvar i häktet i flera månader eller år i väntan på rättegång. Poliser och arresterade vittnar om att fysiskt våld och omänsklig behandling är vanligt förekommande vid arresteringar och förhör.

Fängelserna befinner sig i kris. Landets 47 fängelser är överfyllda och har otillräckliga resurser för mat, vatten, kläder och så vidare. Spridning av smittsamma sjukdomar är ett stort problem vilket lett till ökad dödlighet bland de intagna. Organisationen Institute of Correctional and Securities Studies uppskattar att över hälften av de intagna är hiv-smittade. Aids är den huvudsakliga dödsorsaken i fångenskap. Det är inte känt att slaveri eller slaveriliknande verksamhet förekommer i Zimbabwe.

Foto: Zimtelegraph.com

Zimbabwe har bekräftat eller skrivit under följande:

-    Överenskommelsen om medborgerliga och politiska rättigheter men behåller dödsstraffet.

-    Rätt till ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter

-    Överenskommelse att avskaffa all diskriminering av kvinnor och etnicitet

-    Överenskommelse om barnets rättigheter, men behålla handel med barn, barnprostition och barnpornografi.

Men Zimbabwe har inte undertecknat överenskommelsen mot tortyr, och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.  Inte heller protokollet om förebyggande av tortyr. Lagar har instiftats för att uppfylla åtagandena av överenskommelsena. Zimbabwes regering har flera gånger anmälts för brott under den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter.

Yttrande- och pressfriheten garanteras i grundlagen. Men i praktiken är den begränsad bland annat genom tillämpning av lagar som begränsar  möjligheterna för media att verka fritt. Staten kontrollerar alla massmedier. De statliga dagstidningarna är lojala mot regeringspartiet men de få kvarvarande oberoende tidningarna kritiserar öppet regimen. Inga utländska journalister tillåts verka i landet på beständiga grunder.

Under året gjordes tillägg till grundlagen. Tilläggen innebär att presidentens mandatperiod minskar från 6 till 5 år och att alla platser till parlamentet, som utökas, väljs i allmänna val. De olika valen till president, parlament och lokalval sker från och med 2008 års val samtidigt. Oppositionen är försvagad genom inre motsättningar vilket lett till en uppdelning av det ledande oppositionspartiet MDC i två grupper.

Zimbabwes ekonomi är i kris, till stor del en följd av brotten mot de mänskliga rättigheterna i samband med landreformen. Den krympande ekonomin och mycket höga inflationen försvagar i sin tur statens möjlighet att tillgodose individers rätt till hälsa och utbildning. Arbetslösheten i den formella sektorn uppskattas till ca 70 procent, och ca 80 procent av landets befolkning beräknas leva under fattigdomsgränsen. En stor andel av Zimbabwes högutbildade har lämnat landet för att söka arbete i andra länder.

Det största hälsoproblemet är hiv/aids-epidemin, där andelen smittade sjunkit under några år och nu beräknas till ca 15 % Medellivslängden är 34 år för kvinnor, 37 år för män. Lärarkåren är hårt drabbad av epidemin vilket slår hårt mot utbildningssektorn som även lider av stor resursbrist.

Fortfarande sker nya fall av övertaganden av gårdar från vita ägare. Och hundratusentals svarta lantarbetare har ställts utan hem och arbete. Effekterna  har varit förödande för livsmedelsproduktionen. Jordreformen och torka är anledningar till att så många som 4,1 miljoner zimbabwier beräknas vara i behov av livsmedelshjälp från slutet av 2007 till mars 2008.


Foto: läkare utan gränser

Nu har vi tillsammans i gruppen sammanfattat en del av läget för de mänskligarättigheterna i Zimbabwe. Ha en trevlig läsning.

Zimbabwes männskliga rättigheter har försämrats sedan 2007. Det påverkar även den ekonomiska utvecklingen negativt vilket gör det svårt att hålla en bra nivå på tex utbildning och hälsovård. Ett resultat av regeringens våldsamma handlingar leder till kränkningar av de männskliga rättigheterna. Tortyr är förbjudet enligt lag men det förekommer och det ökar kraftigt jämfört med andra år.

Mänskliga rättigheter har stöd i landets grundlag men flera nya lagar som kommit under senare år används för att begränsa oppositionella gruppers möjlighet att verka. 

Antalet slumpmässiga arresteringar ökade under året och var i genomsnitt större än under 2006. Efter att polis- och säkerhetsstyrkor i mars 2007 slog ned ett möte med våld mellan olika oppositionsgrupperingar, tog den regionala samarbetsorganisationen för södra Afrika (SADC) initiativ till ingripande mellan regeringspartiet ZANU-PF och oppositionspartiet MDC. De båda parterna har gemensamt utarbetat vissa ändringar i rätt riktning när det gäller existerande repressiv lagstiftning, men en verklig förändring  för mänskliga rättigheter i Zimbabwe återstår ännu att se.

Förhållandena i häkten och arrester är dåliga. Fängelsesystemet är i kris med överbeläggning och det råder brist på mat, vatten och kläder. Dödligheten i fängelserna är stor och det orsakars i huvudsak av aids. Det finns en lag som säger att myndigheterna  på laglig väg kan utfärda utreseförbud för personer som kritiserar regimen. Det finns ingen möjlighet att få ersättning av staten när den beslutat om expropriering av mark. Det går heller inte att överklaga exproprieringsärenden.

Zimbabwes regering har inrättat en nationell kommitté för mänskliga rättigheter. En lag mot våld i hemmet antogs år 2007.
 
Rättsväsendet i Zimbabwe är inte självständigt. Detta gäller i synnerhet de högre myndigheterna och i de fall där politiska intressen står på spel. När det gäller mindre politiserade fall är rättsväsendet någorlunda fungerande, men straffrihet råder i praktiken för vissa grupper i samhället. Den försämrade ekonomin har negativa följder för rättssäkerheten genom ökande mutsystem på alla nivåer och inom många "avdelningar" t.ex. polisen. Dåliga löner ledde 2007 till strejk i den myndighet som motsvarar de svenska tingsrätterna, vilket satte verksamheten ur funktion under hösten.

Fortsättning följer...